
Gröna lund.
Tidigare en ganska otäck plats, karuseller och dyl har aldrig varit min grej riktigt.
Sist jag var där var jag 8 eller 9 år gammal, pappa och min farbror tyckte jag skulle åka flygande mattan med dem.
Den såg inte så farlig ut faktiskt, det kommer jag ihåg.
Det hela slutar med att jag i tårar klammrar mig fast i dödsångest vid bommen man har över låren.
Sen vart det inte så många mer karuseller den dagen.
Som sagt, jag har inte varit där sedan dess, för 15 år sedan.
Nu i vuxen ålder har jag dock lyckats hitta en Quinna med en 6årig dotter, så då är ju grönan givet som sommarnöje =) , och jag kommer omöjligtvis undan längre.
6åringar har inte riktigt lärt sig vad som är läskigt och inte, så de hoppar på vad som helst.
Planen denna soliga dag var att mjukstarta med bläckfisken, sen köra kvasten alla tre.
Men vi var inte precis ensamma, sommarkrysset spelades inte, det var den sista lördagen innan skolan börjar, och fint väder.
Så det var snarare så att det var tomt ute i resten av Stockholm =) .
Köerna var enorma, och den till Flygande Mattan bara hyfsat lång.
Så det blir som det blir, och 15 min senare så sitter jag fastspänd, nästan på samma plats som för 15 år sedan =).
Och jävlar vad det kittlar i magen, helt sjukt. Och skriks gör det.
Det ironiska med detta var ju så klart att jag insåg att det inte var speciellt läskigt (det har jag iof vetat hela tiden, mest bara dragit mig för att göra det av någon outgrundlig anledning) så nu skulle det åkas ALLT, utom fritt fall så klart =).
Bergochdalbana, kvastar, vilda musar, bläckfiskar och allt möjligt.
Insane hade jag sikte på också i adrenalin-dimman. Men Quinnan bangade. Tyvärr =)
Lärdom?
Kul med karuseller.
För övrigt så gjorde Peter Jöback rösten till Alladin, och Alladin är polare med en flygande matta =)


